Muslimer mot [fyll i valfritt]

Det finns många konflikten på jorden. I väldigt många av dessa, för att inte säga de flesta, är muslimerna inblandade.

I Europa har vi Kosovo och Albanien där muslimer ganska aggressivt under årens lopp tog över serbisk mark. Det har nu, till sist och med Europas och USAs hjälp, resulterat i en muslimsk stat i Europa.

I Afrika är många av konflikterna regisserade och påbörjade av islam. Vi ska inte glömma att Afrikas befolkning fördrevs eller tvingades in i islam för inte allt för längesedan. Fördrivningen av icke-muslimer pågår än idag, t.ex. i Darfur och Somalien. I Algeriet har muslimerna sedan 1992 begått vidriga massakrer och i  Egypten pågår ett krig mot icke-muslimer där kristna och andra minoriter trakassaeras och fördrivs.

I Mellanöstern har vi Israel som står emot de samlade arabstaternas tryck och krigföring; diplomatiskt såväl som genom terrororganisationerna. I Irak är det en hetsjakt på kristna. Inte lika mycket mot judar för de har redan fördrivits på 50-talet.

Libanon var en gång kristet, men är nu ca 50-50. Muslimerna har länge bedrivit en brutal kampanj mot icke-muslimer, se och lyssna gärna på Birgitte Gabriels berättelse om Libanons öde.

I Asien har vi Pakistan mot Indien. Pakistan avstyckades från Indien för att muslimerna skulle ”få någonstans att bo” (den har vi inte hört förr). Spänningarna fortsätter med terrorattacker och ett allt mer instabilt Pakistan. I Indien finns det fortfarande många miljoner muslimer och det förekommer ofta massakrer av hinduer. Jihad pågår även där såklart.
I Indonesion har hundratals kyrkor bränts ner  och kriget mellan muslimer och icke-muslimer pågår än idag.
Filipinernas armé bedriver ett krig mot muslimska jihadister och i Thailand bedriver muslimerna lite klassisk jihad i de södra delarna

Så läser man om de senaste oroligheterna i Kina. Och visst, inga nyheter där inte:

Det fanns en tid när Xinjiang bestod av mindre buddhistiska stadsstater. Men den buddhistiskt präglade kulturen i Xinjiang fick senare se sig överflyglad av islam, en process som var fullbordad framåt 1600-talet. Därmed inlemmades Xinjiang allt starkare i en muslimsk kulturkrets där de främsta kulturspråken var persiska och tjagataiska.

Muslimer. Igen.

Islam verkar ha lite problem med att finnas sig i att alla inte är muslimer.

SvD SvD SDS SDS

Böter för islamkritik

Läste precis på FOMI att en man i Österrike nu fått böter för att kritiserat islam:

En man som skrev på internet att Koranen är en lögnbok och att muslimer är de kristnas fiender har bötfällts och fått 300 euro i böter. Han fälls för ”Herabwürdigung religiöser Lehren”, ungefär ”ringaktning av religiösa läror”.

Jag hoppas innerligen att mannen vägrar betala de pengarna. Åsiktsförtrycket och försvarande av islam som ”fredligt” kommer intensifieras. Mer liknande censur kommer vi få se då våra fega politiker dessvärre fortfarande vägrar se hotet från islam och tror att ”appeasement” är vägen att gå.

Myten om islams guldålder, uppdatering

Här hittade jag en liten uppsats som ytterligare berör ”islams guldålder” och Andalusien som man ofta tar upp som argument för att islam var/är fredligt och fredsälskande.

Som jag poängterat tidigare, är det lång ifrån sanningen. Tyvärr är dagens historiebeskrivning präglat av en politik korrekt ”multikulturell” censur som gör sitt bästa för att glömma och gömma islams verkliga historia.

Jag tar ett par klipp, resten kan läsas här. (nedan är det min rödmarking)

Toledo, which had first submitted to the Arabs in 711 or 712, revolted in 713. The town was punished by pillage and all the notables had their throats cut. In 730, the Cerdagne (in Septimania, near Barcelona) was ravaged and a bishop burned alive. In the regions under stable Islamic control, Jews and Christians were tolerated as dhimmis – like elsewhere in other Islamic lands – and could not build new churches or synagogues nor restore the old ones. Segregated in special quarters, they had to wear discriminatory clothing. Subjected to heavy taxes, the Christian peasantry formed a servile class attached to the Arab domains; many abandoned their land and fled to the towns. Harsh reprisals with mutilations and crucifixions* would sanction the Mozarab (Christian dhimmis) calls for help from the Christian kings. Moreover, if one dhimmi harmed a Muslim, the whole community would lose its status of protection, leaving it open to pillage, enslavement and arbitrary killing.

[...]

The humiliating status imposed on the dhimmis and the confiscation of their land provoked many revolts, punished by massacres, as in Toledo (761, 784-86, 797). After another Toledan revolt in 806, seven hundred inhabitants were executed. Insurrections erupted in Saragossa from 781 to 881, Cordova (805), Merida (805-813, 828 and the following year, and later in 868), and yet again in Toledo (811-819); the insurgents were crucified, as prescribed in Qur’an 5:33*.

The revolt in Cordova of 818 was crushed by three days of massacres and pillage, with 300 notables crucified and 20 000 families expelled. Feuding was endemic in the Andalusian cities between the different sectors of the population: Arab and Berber colonizers, Iberian Muslim converts (Muwalladun) and Christian dhimmis (Mozarabs). There were rarely periods of peace in the Amirate of Cordova (756-912), nor later.

(more…)

Brittisk överste (igen) om IDF och försvaret mot Hamas

Se en brittisk överste kommentera IDFs handlingar mot Hamas.

”The IDF Did More to Safeguard Civilians Than Any Other Army”

(more…)

NGO-Monitor om svensk bistånd till araberna

En rapport som kan vara värd att läsa som rör svensk bistånd till araberna i Israel finns att läsa här.

On July 1, 2009 Sweden assumes the presidency of the European Union. As this detailed report indicates, Sweden’s role in funding numerous highly politicized NGOs fuels the conflict, rather than advancing the stated goals of promoting peace, democracy and development.

[...]

As NGO Monitor’s analysis reveals, the Swedish government funds NGOs that pursue Palestinian political goals under the guise of “human rights” and “international law,” and demonize Israel with the inflammatory rhetoric of “apartheid,” “ethnic cleansing,” and “massacres.” In addition to compounding Israeli mistrust of the role of the EU, which stems in part from support for NGOs that exclusively promote a Palestinian agenda and engage in biased anti-Israel activities, the delegitimization of Israel contradicts Sweden’s stated goals for the region. In order to play a positive role as a European leader in assisting the constructive change necessary to end the Arab-Israeli conflict, Sweden’s NGO funding practices and priorities will need to change.

SDS SDS SvD SvD SvD DN DN DN

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.