I Skånska Dagbladet idag intervjuas Ilmar Reepalu, kommunalråd i Malmö, angående artiklarna om det allt mer trycka läget för Malmös judar. I artikeln Judehatet får dem att lämna Malmö beskrivs hur många flyttar från Malmö pga av det allt mer påtagliga trakasserandet. I intervjun med Reepalu drar han till med riktigt obehagliga uttalanden och kommentarer som visar på en total avskärmning inför verkligheten. Men så är det ju valår också…
Här är två frågor och medföljande svar från Reepalu. Jag rödmarkerar det jag tycker är värt att notera:
På de judiska gudstjänsterna har man egen säkerhetsstyrka och ibland polisbevakning. Visar inte det att gruppen är speciellt utsatt?
– Malmö och Skåne har tyvärr haft bekymmer med grupper längst ute på högerkanten. Jag har själv fått hakkors målade på min bostad.
Judiska församlingen menar att det handlar om extremvänster och hårdföra muslimska grupper.
– Jag har uppfattat att högergrupperna varit de som plågat judiska församlingar under lång tid. Men jag känner inte till om extremvänstern driver de frågorna. Men självklart har konflikten i Gaza förra året spillt över på Malmö.
Han påstår sig inte veta det alla i Malmö vet, speciellt den judiska befolkningen: att hoten och våldet kommer från muslimska invandrare. De ”vita skinskallarna” är sedan länge borta och är knappast ett hot idag. Hotet kommer från islam.
Det är inte bara det direkt anti-judiska våldet som ökat i Malmö, det har blivit en generell försämring av hur staden upplevs av sina invånare. I Sydsvenskan redan 2001 skriver de att
Invandringens inverkan på Malmö är ett lika starkt skäl som olika boendefaktorer till att allt fler Malmöbor flyttar till kranskommunerna. Kriminaliteten är det vanligaste skälet till att många lämnar Malmö.
och de meddelar också att
De personliga kommentarerna visar också att det allra vanligaste skälet till att folk flyttar från Malmö är att man vill bort från stadens våld och brottslighet.
Jag saxar från en tidigare bloggpost som beskriver situationen i Malmö:
Man konstaterar också att det folk menade med en ”trygg miljö” var ”lika med en miljö utan invandrare och brott.”
I Insikt – lägesrapport om befolkningsutvecklingen i Malmö, november 2007:2 som givits ut av stadskontoret i Malmö, kan man läsa att ”Befolkningsökningen förklaras i huvudsak av en kraftig inflyttning främst från utlandet” och ”Svenska barn lämnar Malmö och utländska flyttar hit”. Skånska Dagbladet skriver för ett år sedan att Malmö ”tappat närmare 4 500 invånare med svenska rötter samtidigt som staden har fått 19 800 fler invånare med utländsk bakgrund” (2008-03-28).
Men det slutar givetvis inte där. Reepalu går nu den muslimska viljan helt till mötes, allt eftersom valet den 19 september närmar sig, med följande uttalande:
Har du övervägt att offentligt säga att Malmö inte accepterar antisemitism. Eller är det kontroversiellt?
– Vi accepterar varken sionism eller antisemitism. Det är ytterligheter som sätter sig över andra grupper och anser att de är mindre värda.
1975 röstade FN för en resolution som likställde sionism med rasism på precis samma sätt som Reepalu nu gör. Resolutionen i FN gick igenom eftersom generalförsamlingen domineras av diktaturer, men man lyckades upphäva den 1991 efter Sovjetunionen föll.
Att sionismen är rasistisk är ett bisarrt påstående. Sionismen handlar om judarnas rätt till sitt eget land, en rättighet som Reepalu försvarar när det gäller olika arabers intressen men som tydligen inte är giltigt när det gäller judar. Hur rasistiskt är det när Israel åker över till Haiti och alla andra katastrofområden, ger blod och räddar liv?
I de så kallade ”palestinska områdena” får inga judar bo – det menar det ”internationella samfundet” och de flesta politiker i Sverige. Men att det bor över 1 miljon araber i Israel är det ingen som reflekterar över. Araberna i Israel har rösträtt, kan bilda partier (det sitter två arabiska anti-israeliska partier i Knesset) och åtnjuter rättigheter de bara kan drömma om i arabvärlden. Judar, däremot, har rensats ut från sina arabiska grannar. Vad är det Reepalu yrar om?
Eller när Israel utför avancerade hjärtoperationer på flyktingar från Sudan? Eller när araberna i Gaza-remsan får lastbil efter lastbil med förnödenheter trots pågående raket- och granatbeskjutning? Eller när Israel åker och hämtar utsatta etiopier? Eller när araber från de omtvistade områdena får avancerad läkarhjälp i Israel (araberna satsade ju på vapen och våld än medicin och utveckling)? Listan kan göras lång.
Jag menar att utvecklingen vi ser i Malmö; våldet på gator och torg, ”no go”-områden, våldtäkter, kriminella gäng, polisens kapitulation inför aggressiva araber, politikers kapitulation inför islams krav, flykten av svenskar från staden och en allt mer anpassad retorik från de ledande politikerna för att tillfredsställa islam är alla tydliga tecken på en sak: islamisering…
DN DN SvD SDS
Arkiverat under: Antisemitism, Europa, Inrikes, Islam, Mångkultur | Taggat: Ilmar Reepalu, islamisering, Malmö | 4 Kommentarer »
