Ja, man kan definitivt tro att Ullenhag skämtar, när man ser hans nya hemsida som ska döda de ”vanliga nätmyterna”. När jag läste vad deras sylvassa vapen mot den berättigade kritiken vad gäller massinvandringen kunde man kanske tro att det var ett skämt. Man kunde tro att de åtminstone skulle försöka att ”slå hål” på det de kallar myter. Istället snärjer de in sig ännu mer i sin verklighetsfrånvända argumentation. Låt mig ta ett par axplock ur eländet:
Myt 2: De flesta så kallade flyktingar saknar flyktingskäl.
År 2010 beviljades 9 978 asylsökande personer permanent uppehållstillstånd. Av dem hade 91 procent antingen skyddsskäl eller flyktingskäl.
För det första väljer Ullenhag, mycket medveten gissar jag på, att nämna de så kallade asylsökande men helt utelämna de anhöriga som är den stora merparten av invandringen till Sverige. Just precis, det är anhöriginvandringen som är den allra största delen av massinvandringen till Sverige. Det brukar fungera så att en eller ett par dyker upp här, låtsandes vara ”ensamkommande barn” för att sekunden får får PUT magiskt ”hitta” sin familj, eller påstådda familj. De anhöriga räknas alltså inte in i de ”asylsökande”, utan hamnar i en annan grupp något som Ullenhag bekvämt undviker.
Mellan 1990 och 2007 var det ca 50% som kom i gruppen anhöriginvandring.
Nästa bit av ordlek som herr migrationsminister har för sig är det faktum att han påstår att det är en myt att invandrare saknar flyktingskäl och säger sedan svepande att av invandrarna ”hade 91 procent antingen skyddsskäl eller flyktingskäl”.
Notera: ”antingen skyddsskäl eller flyktingskäl”
Just precis. Här buntar han ihop dem som alltså inte har flyktingskäl med de som Sverige anser ha ”skyddsskäl”. De som hamnar i gruppen ”skyddsskäl” har alltså inte flyktingskäl enligt FN:s definition.
Det verkar alltså som om Ullenhag vill dölja något här.
Myt 3: Sverige är på väg att bli ett muslimskt land
Uppskattningsvis lever några hundratusen personer i Sverige som har sin bakgrund i huvudsakligen muslimska länder. Den siffran säger emellertid inte något om huruvida personen är religiös eller inte.
Här säger Ullenhag att man inte vet, för att sedan fastslå att man vet. Vad som är viktigt att påpeka här är inte hur många medlemmar en församling har – antalet muslimer i landet överstiger nog vida hur många som är officiellt registrerade. Deras religiositet varierar säkert, men islam är en religion, kultur och politisk rörelse och deras påverkan på vårt svenska samhälle är otvivelaktigt. Det finns många anpassningar till muslimska krav i vårt land redan, som t.ex. borttagande av griskött från vissa skolor (t.ex. i Malmö), införandet av bönerum där man segregerar flickor och pojkar (Hjalmar Strömerskolan i Strömsund) etc. Ledande företrädare för muslimska paraplyorganisation har gått ut offentligt och sagt att de vill införa sharialag i Sverige, antisemitism lärs ut i svenska moskéer, hatpredikanter bjuds in av Sveriges Unga Muslimer (se Gudmundsons blogg).
Dessutom finns det många nutida exempel på islams påverkan, där London och England är de tydligaste men även Rosengård, Rinkeby, Seved och andra muslimtäta områden talar sitt tydliga språk. Trots att världshistorien är kantad med muslimska övertaganden, jihad och terror mot icke-muslimer är det tydligen helt irrelevant – ”det kan inte hända här” tror man.
Ullenhags korta kommentar om detta är innehållsfattig och torftig och belyser inte alls den verklighet många lever i.
Myt 8: Invandringen har lett till en våg av kriminalitet.
Av naturliga skäl finns alltid en stor osäkerhet i statistik om kriminalitet. [...] I den statistik Brottsförebyggande rådet hänvisar till kan man se att Sverige inte sticker ut jämfört med liknande länder. Det är lika många eller fler som uppger att de har utsatts för brott i en del länder med lägre invandring, till exempel Danmark och Norge. Invandring tycks därför inte vara en avgörande faktor i en jämförelse av antalet brott mellan länder.
BRÅ, som Ullenhag refererar till, har klart och tydligt visat att invandrare är mycket överrepresenterade i alla former av brott men skillnaden är än större när man tittar på våldsbrott; när det gäller mord, misshandel och våldtäkt är invandrare från MENA-länderna (Mellanöstern och Afrika) grovt överrepresenterade (se här). BRÅ har påpekat att:
Att överrisken för de utrikes födda har ökat beror inte på att vissa invandrargrupper i dag i större utsträckning är registrerade för brott än för 12 år sedan.
Ökningen förklaras i stället i huvudsak av att antalet personer i Sverige som tillhör de flyktinggrupper, som redan i tidigare studier visat sig ha en särskilt hög överrisk, har ökat.
Ullenhag fortsätter och säger att ”Även faktorer som arbetslöshet och låg utbildningsnivå spelar in”. 2005 kom BRÅ med en rapport där man fastslog att även om man tar hänsyn till social status är det inte förklaringen till invandrares överrepresentation i brottsstatistiken, något som Maricio Rojas kommenterade på DN:
Det är bara olikheterna i invandrarnas sociokulturella arv som kan ge en tillfredsställande förklaring till skillnaderna i brottsbelastning mellan olika invandrargrupper.
Myt 9: Invandringen kostar Sverige tiotals miljarder kronor varje år
Det är inte helt klart hur invandringen påverkar de offentliga finanserna. De beräkningar som finns visar på större kostnader än intäkter.
Hela stycket är flummigt och andas osäkerhet och rädsla för att säga som det egentligen är. Man flummar om att är svårt att avgöra, att det inte finns självklara samband etc. Det finns otaliga rapporter runt om i hela världen som säger klart och tydligt att det kostar en massa pengar att ta emot invandare, speciellt invandare som har låg eller ingen utbildning och som kommer från kulturer som är väldigt skild från vår egen.
Speciellt frågande blir man när Ullenhag helt glömmer bort regeringens egen utredare Jan Ekberg kommit fram till att kostnaden är 40 miljarder netto om året, 1,5-2% av BNP. Ullenhag ljuger rakt ut.
Dessutom kan man fråga sig varför de mest invandrartäta städerna klagar högljutt på att de inte klarar att ta emot fler, att kostnaderna skenar, ifall det nu är så att det är en plus-post i budgeten? Ingen seriös debattör menar att vi tjänar på invandringen. Fråga Ilmar Reepalu i Malmö.
Den danska Välfärdskommissionen har räknat ut att en utomeuropeisk invandrare kostar Danmark ca 2,5 miljoner DKK medan en dansk kostar ca 750 000 DKK. Sverigedemokraterna har också gjort försiktiga och preliminära beräkningar och menar att vi hade sparat runt 106 miljarder kr per mandatperiod. SCB meddelar att det tar i genomsnitt 7-10 år för en invandrare ett få ett jobb i Sverige.
Här är en text från Sigurd Skirbekk, sociolog och professor emeritus vid universitetet i Oslo:
I Danmark hör ekonomiprofessor Eskil Wadensjö och Helena Örrje (Invandring och offentlig
ekonomi) gjort en studie som visar att medan varje dansk i genomsnitt bidrog med 24.500
kronor till landets hushållning så kostade varje invandrare från icke-västliga länder 50.000
kronor om året. I Norge finns det flera studier om vad invandrarfamiljer kostar samhället på
grund av bland annat deras överförbrukning av socialhjälp. FAFO har i en undersökning
funnit att 47% av invandrarna behövde socialhjälp år 2001. Motsvarade tal för norska familjer
var 5,5%.
och
Den 5 september 2005 kom meddelandet om att en ny undersökning, som genomförts av
ekonomer vid Frisch-centret Universitet i Oslo, slagit fast att den icke-västliga invandringen
till Norge blivit dyr, eftersom bruket av offentligt stöd och trygghet ökat över tiden istället för
att minska. Hänvisning till denna viktiga undersökning har gjorts i artiklar i Aftenposten. Se
nedan.
Trots Ullenhags väl genomtänkta webbsida som ska slå ner ”myten” om massinvandringens kostnader verkar det som om verkligheten talar sitt tydliga språk.
Arkiverat under: Inrikes, Islam, Mångkultur, sverigedemokraterna | Taggat: massinvandring, Ullenhag | 11 Kommentarer »
